Minna Huovinen

...är en sådan sak som ibland stör min vardag otroligt mycket. Det kan handla om allt, och alla. Det kan handla om huruvida jag ser helt galen ut just idag, om jag verkligen BORDE göra som magkänslan säger eller vad hen EGENTLIGEN menar med det hen säger. Jag överanalyserar helt enkelt allt och det driver mig ibland till vansinne. Jag förstår såklart att det här handlar till viss del om min egna självkänsla och nog är det tråkigt att erkänna det trots att det är sant, men det är inget jag heller väljer själv medvetet, kunde jag skulle jag stänga av det. Det har varit så himla mycket värre, sett till att jag har världens kontrollbehov, men jag har börjat lära mig att kunna vara spontan och att kunna släppa på kontrollen. Åtminstone lite. Det kan väl även ses som positivt, skulle jag inte analysera något som händer i min vardag skulle det antagligen visa på att jag är en ointelligent människa, och vissa dagar tänker jag att det nästan hade varit skönt att bara vara dum i huvudet och tro att allt löser sig om jag gör det första som kommer till tanken. Men det är också där man måste skärpa sig och se det positiva i det negativa. Nog skulle jag behöva släppa lite på kontrollen, sluta tänka så mycket och leva i nuet men samtidigt är jag den jag är också, och nog kommer jag hinna växa mycket som person de kommande åren och då förhoppningsvis även bli tryggare i mig själv. 

 

Jag tycker det är så viktigt att man själv är medveten om att oavsett hur man är så duger man precis som man är, så länge man inte beter sig illa emot någon annan. Nu talar jag främst personlighetsmässigt men även utseendemässigt, har ingen annan någon som helst rätt att klanka ner på dig, och det är så viktigt att man förstår det själv, för det är så lätt att man bara tar emot skit som man inte är värd. Sen fungerar vi alla olika, vissa människor klarar av att låta det rinna av sig medan andra fortsätter älta det resten av dagen och i många fall flera dagar, veckor, månader och till och med år. Och jag skulle aldrig önska någon människa den ångesten som man kan få av det. Konstruktiv kritik är alltid bra, är det något som jag gör fel vill jag gärna höra det hellre än att någon går och stör sig på mig, men då ska det inte komma som ett personligt påhopp. Överlag är vi människor bra på att se det negativa men dåliga på att se det positiva och jag tycker det är tråkigt. För hur mycket roligare är det inte att ge en komplimang än att påpeka att någonting är dåligt? Människor gör oftast sitt bästa och då går det inte att göra så mycket bättre.

 

Lite tankar och åsikter åter igen, lägg gärna till något eller ifrågasätt om ni tycker det låter konstigt.