Minna Huovinen

Ibland undrar jag vad som styr min motivation i livet. Jag vill bli något när jag blir stor, jag vill inte stanna som gatusopare även om jag inte strävar efter något överdrivet högutbildat jobb. Jag har trots det några planer på vad jag skulle kunna tänka mig även om det är väldigt olika jobb.

För att bli något måste jag plugga och då tycker man väll att det säger sig självt att, vill jag bli något så vill jag också plugga. Eller hur? Synd att det inte riktigt funkar så. Jag vill få en bra utbildning för att bli något men så fort jag sitter med uppgifterna och facit i hand så försvinner allt. Då känner jag att det där jobbet som gatusopare med sämst lön kanske är värt det? Nah, så lågt har jag inte riktigt sjunkit än.

Samtidigt så är det otroligt mycket jobb som jag faktiskt gör som jag inte riktigt tjänar någonting på, mer än erfarenhet och att jag lär mig. Jag hjälper till mycket ideelt i klubben eftersom jag tycker det är KUL och för att jag ställer upp. För sånna "jobb" får man inga pengar men det är ändå ett jobb. Samtidigt så ställer jag upp för min skola, kommer dit på kvällar och ibland helger och lov för att prata med blivande ettor. Det är också sånt som jag inte får betalt för mer än otroligt mycket kunskap och erfarenhet.

Jag undrar vad det är som driver mig till att göra dessa saker när jag egentligen inte tjänar något på det i längden, för kunskap och erfarenhet får jag ju även ifrån skolan, men kanske inte den samma?

Och ständigt frågar, främst vuxna, mig vad jag vill bli när jag blir stor. Svaret på det är att jag vet inte. Det finns några saker jag kan tänka mig och det är grundskolelärare(främst låg/mellanstadiet), bibliotekarie eller psykolog. Lärare är dock ett väldigt dåligt betalt jobb och det är troligtvis väldigt slitigt med så små barn som ofta är väldigt stökiga. Bibliotekarie måste nog vara ett väldigt stilla och långtråkigt jobb, men samtidigt älskar jag böcker. Psykolog är 7års utbildning, dvs. inget jobb direkt och jag som redan är skoltrött får plugga länge, dessutom är det antagligen ett väldigt psykiskt jobbigt jobb.

Hur ser ni på era studier, framtida utbildningar och er motivation?