Minna Huovinen

Skrev teoriprov för körkortet i måndags. Det enda jag kunde tänka när jag klickade på "rätta" var att jag skulle bli stammis på det där stället. Men nog lyste det upp en grön text som sade "Godkänt" när rättningen var klar. 59/65 känns inte helt fy skam. Så förbannat glad som jag var just då, med tanke på hur dåligt det gått när jag pluggat, går nog inte att förklara i ord.

Igår var det dags för uppkörningen. Vaknade as tidigt på morgonen av att jag mådde piss dåligt. Självklart var det nerverna som retades med mig. Körde innan med min ena lärare Yngve och allt gick väl hyfsat bra, jag gjorde några små misstag men det var inget jag skulle blivit kuggad för sa han. Sen var det dags för uppkörning och trots att jag aldrig trodde att jag skulle klara det så kändes det ändå inte som att jag skulle misslyckas. Säkerhetskontrollen gick bra, även om jag fick belysningen som var den jag minst av allt ville göra.

Innan uppkörningen hade jag sagt till mig själv att det jag minst av allt ville få på uppkörningen var att backa runt ett gatuhörn. Vad tror ni var den första (nästan) grejen jag fick göra, direkt efter att jag kört i en rondell? Jo backa runt gaturhörn. Han gav mig inte ett lätt gatuhörn heller för vinkeln var inte 90 grader, utan betydligt mindre. Men det gick faktiskt hyfsat bra även om jag fick korrigera lite i efterhand. Startade i backe, gjorde ett bromstest och körde lite i stan. Slapp parkera och fick sen åka tillbaka. Direkt när jag stannat bilen säger han. "Jaha, då vill jag gratulera till körkortet". Jag fattade ingenting. 

Så nu har jag körkort och har faktiskt kört utan skylt och förälder två gånger sen halkkörningen. Första var när jag körde tillbaka bilen till körskolan och den andra var igår när mina klasskompisar följde med mig hem och jag fick köra Elins bil från Stenhagen. Det gick bra, trots några små problem i början och några idioter :)