Motgångar.
Något som jag har märkt på den sista tiden är att det är väldigt många i min egen ålder som är ganska deprimerade av sig, kanske inte på en så stor nivå men det är ändå en depression. Många av dessa har bemött motgångar som de sedan måste jobba med och det är här någonstans som orken tar slut. Speciellt för de som har klivit ur en svacka, sen har det gått bra igen och sen kommer det en ny svacka.
Jag tror det om något har sabbat både självförtroendet och hoppet för personen. För man förstorar nästan alltid upp saker, hur man än är som person. Ex. Blir din uppsats i svenskan dålig, ja då är du också dålig på svenska överlag. När du ställt in dig på att du är dålig på svenska så slutar du försöka, när du slutar försöka med svenskan så får du inget bra resultat där och börjar det då också gå dåligt i ett annat ämne, då suger du i skolan.
Samma sak med ett ridpass. Funkar inte kommunikationen helt idag och det inte blir som du vill, då kommer du till sist sluta försöka, och samtidigt så förstår inte hästen vad du vill vilket leder till att varken du eller hästen kommer förstå vad ni vill göra.
Jag tror att mycket med det här, att vi ger upp när det inte fungerar, eller spär på det som går dåligt, har att göra med att vi har för höga krav på oss. Jag själv kan känna att jag får på tok för höga krav på mig själv i ridningen ibland, vilket gör att går det inte som jag vill så gräver jag ner mig i det och förstör resten av ridpasset. Jag vet att jag inte är ensam med det. Samtidigt vet jag att det är många som ställer för höga krav på sig själva i skolan. Du klarar säkert av att få MVG(/A) i alla ämnen men du kanske inte orkar lägga ner all den tid som behövs för att fokusera så intensivt på alla ämnen just nu?
En liten tankeställare och egna åsikter på frågan. Vad tycker ni?
Och för er som inte såg det här inlägget som intressant, hoppa över det. Jag antar att mitt psykologi läsande har gjort mig till en analyserande människa...
Cannon är stel som en planka och nog har jag gett upp många gånger... Nu är han dessutom halt igen.
Word Minna. Jag ska definitivt anlita dig som psykolog när jag blir känids. För alla coola känisar har coola psykologer.
Håller med, samtidigt får man så himla många olika ord och intryck så man vet inte riktigt vad man själv tycker alltid. Som det med att få A i alla ämnen, om man hör uttrycket "Vill du så kan du" så ger man sig tusan på att få A i alla ämnen, för man vill ju. Men som du säger så krävs det ganska mycket, även om man har viljan så krävs det energi, ork och tid för att nå högsta betyg. Det viktiga är väl att sikta så högt man kan, vill och sätter krav man kan klara och vara nöjd även om man inte har hamnar på ett C och inte ett A. Har man gjort sitt bästa så bör man vara nöjd!
Sedan tror jag många jämför sig själva med andra mycket, vilket sänker självförtroendet mycket. Så det de flesta behöver är ett starkt självförtroende och att kunna ta hänsyn till att man inte klarar allt på högsta nivå men borde vara nöjd ändå - bara man gjort sitt bästa!
Nu känns det som jag har rabblat samma sak 50 gånger haha, men bra text Minna! :D